Morgonstund har guld i mund...?

Det är sjukt hur jobbigt det är att gå upp tidigt på morgonen. Hela kroppen skriker att nej nej nej! Du kan inte gå upp redan, det går inte! Man tvingar i sig frukost fast den nästan är på väg upp, för att överhuvudtaget få krafter att ta sig till vagnen. Man vacklar ut i köket för att sätta på kaffebryggaren och fylla upp termosmuggen från Starbucks till bredden (tack gode gud för kaffet!). Sen gör man ett tappert försök till att göra sig iordning (som om det skulle dölja hur fruktansvärt trött man egentligen är?!). Man fastnar med handen i ärmen på tröjan, man fastnar med foten i byxbenet, ramlar matt ner på sängen när strumporna vägrar sammarbeta och sedan bär det iväg. Ut i kylan och den alldeles för tidiga morgon luften. Men någonstans påväg till hållplatsen känns det hela ganska fridfullt och det känns nästan bra att vara uppe så tidigt. Men ack så fort inser man att det bara är hjärnans tappra försök till att lura dig att du egentligen gillar det! För helt plötsligt när du sätter dig ner inser du att du inte ens har krafter till att sedan resa dig för att gå av på rätt hållplats... - I cross my heart, xoxo..